En vän ringde och berättade att hennes syster har signat upp sig på en form av ”gå ner i vikt” – grej på sitt lokala gym. So far so good.
Systern i fråga har inte tränat på 9 år. Relativt nyligen fött barn. Har diabetes. Har en övervikt som hon vill få hjälp med. Hennes önskan är att trivas bättre med sig själv, hitta en sund livsstil och träna regelbundet.
Det är hennes förutsättningar och önskan. Ändå är följande vad hon får:
Militärisk hård träning flera gånger i veckan med en personlig tränare. Det är strikta rekommendationer om att börja på soppdiet och light-produkter. Det är träna tills du spyr-mentalitet. Det är piska på och se ner på vila och återhämtning. Det är hetsjakt på siffror och vågen.
Hon har inte tränat på 9 år, har diabetes och blir inkastad på ett dietprogram med hetsträning och inget som helst fokus på hälsa, lägga om livsstilen och försöka må bra. Ska det vara såhär?
Måste det se ut såhär för att vi är så fokuserade på snabba resultat som syns? Har de lyssnat på hennes önskemål?
Vad är det som pågår?