TANKAR OM TRÄNING

Jag vill dela med mig av några tankar som florerade under gårdagens yogapass:

>> Det är fascinerande hur extremt mycket lättare det blir att ta sig igenom ett träningspass när utgångspunkten är snäll. Jag märker hur min utgångspunkt förändrats med åren och blivit just snällare. Nu när jag igår kände att armbågarna protesterade lite, blev trötta snabbare än jag ville och att jag ibland behövde pausa i barnets position för att få vila så kände jag glädje över att ens kunna vara på ett yogapass och att rehaben går framåt. Tidigare hade det blivit så mentalt mycket jobbigare och mer av kamp när kroppen inte gjorde som jag ville.

>> Jag insåg igen vilken skillnad det är på att träna och träna. Det är märkligt hur två träningspass med nästan samma innehåll med bara en veckas mellanrum kan kännas så extremt olika beroende på var man är. Första gången kunde jag lättare varva ner och vara i min kropp, vara närvarande. Igår var jag ”utanför” min kropp på ett helt annat sätt vilket gjorde att jag ”tränade” yoga men jag var inte i yogan om ni förstår hur jag menar. Halva träningen och vad vi ska få ut av varje pass hänger ju på hur närvarande vi är när vi tränar.

>> Det slår mig återigen hur fantastiskt det är att röra kroppen. Att få träna. Röra sig obehindrat, ta ut sig och känna den där tröttheten som bara kommer efter fysisk aktivitet. Jag är så tacksam för träningssuget som bor i mig nu!