Jag tittar på andra avsnittet av Wahlgrens Värld och kan inte hålla mig ifrån att dela några tankar Det är ett TV-program som ska ge underhållning (vilket det gör!), men jag blir så frustrerad över ett segment i programmet.
Vill tillägga att syftet med detta inlägg inte på något sätt är att hänga ut tränaren, detta är ett exempel på ett fenomen som finns överallt.
Såhär:
Pernilla vill börja träna för hon vill gå ner i vikt och känna sig snygg och bekväm med sin kropp igen. Hon kontaktar en PT som tar med henne till Hammarbybacken. Och kör skiten ur henne. Hon får springa upp för backen tills hon gråter, känner sig värdelös och misslyckad. Hon mår dåligt. Hon berättar att det inte känns bra och att hon aldrig vill träna igen.
Efter träningen filmas hon i bilen där hon gråter igen för att hon känner sig så misslyckad. Jag blir så frustrerad över att, återigen, så förstärks bilden av att träning ”måste” vara blod, svett och tårar – ända in i kaklet.
Här kommer en person med hundra bollar i luften till en PT. Hennes liv innehåller väldigt mycket jobb, många barn och massor med annat, plus att hennes utgångsläge är att hon inte tycker om att träna. Hon känner sig ur form och är inte bekväm med sig själv.
Ändå lyssnar inte den här tränaren in hennes behov utan kör all in så att konsekvensen blir att hon aldrig vill träna igen. Varför?
Vad är syftet med det? Resultatet blir dessutom att hon känner sig misslyckad och ännu mer obekväm.
Jag fattar att det behöver bli underhållning och bra TV osv. Men tänk vad coolt om vi istället hade fått se ett bemötande som utgick ifrån hennes situation och faktiskt hjälpte henne att sänka ribban och hitta verktyg för att bygga en rutin. En rutin som ökade självförtroendet till träningen och minskade pressen.
Som kanske till och med skulle ge henne en paus och ett sätt att få egentid mellan barn, jobb, karriär och måsten. Och som dessutom skulle bygga hälsa och en positiv träningsupplevelse.
Och tänk om vi någon gång kunde få se träning som något annat än ”allt du kan direkt”, ta i mer, kämpa, pressa, ännu mer, heja heja heja, MER MER MER.
För är det något vi vet så är det väl att vi aldrig kommer att börja träna om vi kör slut på oss tills vi kräks, får ångest, känner oss värdelösa på det första passet.
Träning och krav tror jag generellt inte är en bra kombination för oss vanliga människor som egentligen bara vill röra på oss, ta hand om vår hälsa, orka med vardagen och trivas i våra kroppar.